Titel: Det högsta priset, det största offret

Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl

Översättare: Carina Jansson

Förlag: Semic

Sidor: 478

Serie: Beautiful Creatures #3

Köp den här: Adlibris, Bokus, Cdon

Handling:

Ethans stora kärlek Lena tillhör en annan värld. Mötet med henne har öppnat en värld av magi och mystik för Ethan, och det går inte att vända tillbaka. Tillsammans har de gått igenom enorma svårigheter och deras kärlek har överlevt allt. Ethan kan inte tänka sig ett liv utan Lena.

Men de har påverkat den magiska balansen i världen en gång för mycket. Oförklarliga och mystiska saker börjar hända i deras hemstad Gatlin. Snart står det klart att det kommer att krävas ett offer för att återställa ballansen. Men vad- eller vem- måste offras.

Omdöme:

Det här var en sån där bok som jag måste ta pauser ifrån. Jag läste några sidor, tog en paus, läste några sidor till och tog sedan en paus till. Och så fortsatte det genom nästan hela boken. Det var bara de tolv sista kapitlerna som jag inte tog en paus ifrån. Då sög jag åt mig varje sida, mening och ord som en tvättsvamp. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken hur sent den än var. Det tog ett tag innan jag gick och la mig den kvällen.

Även om jag tyckte om boken har jag börjat bli lite trött på hela serien. Det hade räckt med en bok om Lena och Ethan. Det känns som att allt som har hänt i tvåan och trean har varit utfyllnad, och inte alls så som ettan var. Men jag kommer att läsa den sista boken ändå tack vare slutet i trean.

Andra delar i serien:

4. Den sista prövningen

Titel: Tystnaden i bruset

Författare: Patrick Ness

Översättare: Ulf Gyllenhak

Förlag: B Wahlströms

Sidor: 411

Serie: Kaostrilogin #1

Köp den här: Adlibris

Handling:

I samma stund som Todd Hewitt oväntat snubblar över en plats som är helt tyst förändras hela hans liv för alltid. Snart står det klart att nybyggarna i Prentisstown har dolt något för honom. Något så fruktansvärt att han måste ta till flykt.

Tillsammans med sin hund flyr Todd ut i träsket och plötsligt stöter de på en annorlunda varelse- en flicka. Vem är hon och varför dog inte hon av det virus som tog livet av alla de andra kvinnorna i den nya världen.

Omdöme:

Det tog mig ett tag att komma in i den på grund av hur den är skriven. Det står ä när de menar är och mä när de menar med och så vidare. Men när jag hade vant mig vid det förstod jag hur bra boken egentligen var. Och att hur den är skriven ger den en sorts charm. Jag gillar också hur bruset är skrivet. Att de är stora, bullriga och klumpiga bokstäver precis som Todd beskriver att de låter. Och vilket slut! Jag ville inget annat än kasta mig över nästa bok i serien.

Andra omslag:

Andra delar i serien:

2. Cirkeln och pilen

Titel: Four

Författare: Veronica Roth

Översättare: Helena Stedman

Förlag: Modernista

Sidor: 206

Serie: Divergent #0,5

Köp den här: Adlibris, Bokus, Cdon

Handling:

Ur Fours perspektiv där man får reda på han bakgrund och mycket mer.

Omdöme:

Jag tycker nästan att det är mysigare (vet inte hur jag annars ska förklara hur det känns) att läsa ur Tobias perspektiv än Tris. Man fick reda på flera små detaljer om varför saker och ting hände som man inte hade fått reda på innan. Det känns som att jag kan se ännu en liten bit av helheten.

Jag är faktisk glad över att jag läste den här sist. Det gör slutet på Allegiant lite mer uthärdligt om jag inte tänker på det för länge. Och det gör verkligen inget att jag tänker på den här istället på Allegiant när jag tänker på slutet av serien.

Tobias ser jag på ett helt annat sett nu. Förut tyckte jag att han var så hår och kall hela tiden. Men nu vet jag hur han egentligen är innerst inne, och det jag fick reda på fick mig bara att älska honom ännu mer. Hård och tuff på utsidan men snäll och omtänksam på insidan.

Andra delar i serien:

3. Allegiant

Andra omslag:

Titel: Blodsmagi

Författare: Tessa Gratton

Översättare: Carina Jansson

Förlag: B Wahlströms

Sidor: 381

Serie: Blodsmagi #1

Köp den här: Adlibris, Bokus, Cdon

Handling:

Silla är bered att göra vad som helst för att avslöja sanningen om sin familj, hur fruktansvärd den än är. Till och med offra sitt eget blod.

Omdöme:

Den var inte riktigt spännande. Visst det hände saker men det blev aldrig riktigt spännande. Jag trodde att det skulle vara blodigt och lite skrämmande men nej det var det inte. Eller det pratades mycket om blod, men om det hade varit med inlevelse hade det märkts mer. Själva handlingen var okej men inte heller den var något speciellt. Det enda som gjorde saker bättre var Nicholas. Det kanske låter väldigt nedlåtande. Men det är inte de jag menar. Det jag försöker säga är att boken var varken jättebra eller dålig. Den var något mittemellan bra och inte så bra. Alltså en helt ok bok.

Andra omslag:

Andra delar i serien:

2. Blodsväktaren

Titel: Uppstigandet

Författare: Karen Bao

Översättare: Lena Jonsson & Emma Jonsson Sandström

Förlag: Modernista

Sidor: 303

Serie: The Dove Chronicles #1

Köp den här: Adlibris, Bokus, Cdon

Handling:

Femtonåriga Phaet Theta har levt hela sitt liv i en koloni på månen. Hon har knappt sagt ett ord sedan hennes pappa dog i en olycka för nio år sedan. Hon tar hand om plantorna i växthus 22, låter sin bästa vän föra hennes talan, och håller sig borta från regeringens radar.

Så arresteras en dag hennes mamma.

Enda sättet för Phaet att rädda sina yngre syskon från det förnedrande Härbärget är att ta värvning i milisen, den ansiktslösa arme som övervakar månbaserna och skyddar dem mot attacker från desperata jordbor. Utbildningen är brutal, men det är också här Phaet ingår i en komplicerad men meningsfull allians med den övernaturligt begåvade Wes, en outsider liksom hon själv.

Uppnå hög rang, rädda sina syskon, befria sin mamma: det är så planen ser ut. Tills Phaet logiskt ordnade värld börjar spricka i fogarna.

Omdöme:

Jag börjar med att säga att jag gillar hur Phaet tänker om saker och ting. Hur hon ser på saker som händer och på andras handlingar. Ibland kunde jag inte låta bli att skratta åt hur hon tänkte. Hennes tankesätt är så annorlunda gentemot mitt att det bara gör det mer spännande att läsa.

Den första delen i boken tyckte jag bäst om. Då hon började träna och bli tuffare. När träningen sedan var över tyckte jag det blev lite tråkigt, speciellt i slutet. De två sista kapitlena gillade jag mins av allt som hände i slutet. Det var så förutsägbara, och när boken var slut hade jag inte den vanliga känslan av att vilja läsa vidare. Jag kan bara hoppas över att slutet på tvåan kommer vara bättre.

En sak jag tyckte var så himla roligt var deras svärord. Först förstod jag inte vad de sa när jag fick höra dem första gången. Jag förstod inte att det var svärord fören Phaet förklarade det. Svärorden de använde var fuzz och fizz vilket jag aldrig har hört förut. Men kommer antagligen börja använda dem nu bara för att det låter så roligt. Har du hört fuzz och fizz som svärord någon gång?

Andra omslag:

Titel: Dödsritten

Författare: Maggie Stiefvater

Översättare: Carina Jansson

Förlag: B Wahlströms

Sidor: 332

Köp den här: Adlibris, Bokus, Cdon

Handling:

Stranden är aldrig riktigt säker, men faran är störst i november. Det är då Capaill Uisce- vattenhästar- dras mot land. Att närma sig dem är att leka med döden, för vattenhästar är blodtörstiga rovdjur.

Trots faran har männen på ön Thisby i generationer fångat Capaill Uisce och ridit dem i en stor tävling, scorpionloppet.

Sean Kendrick, fyrfaldig vinnare av loppet, och ansedd som öns bästa ryttare måste vinna i år. Endast om han vinner kan han köpa tävlingshingsten han drömmer om.

Mot sig har han tävlingens första kvinnliga deltagare någonsin, Puck Connolly. Det kan bara finnas en vinnare och när Puck och Sean blir förälskade ställs de inför ett omöjligt val.

Omdöme:

Det var nog första gången jag kunde acceptera ett så öppet slut. Annars brukar jag bli irriterad över att jag inte fick veta exakt hur det gick för dem i boken. Men den här gången behövdes det inte. Jag kunde redan se allt framför mig.

Dödsritten var den bästa bok jag läst på länge och jag vet inte vad jag mer kan säga. Jag kan egentligen inte komma på något jag ogillade med den, men om jag skulle vara tvungen att påpeka något skulle det vara Puck eller förresten nu när jag tänker efter nej inte ens hon. Så jag säger helt enkelt såhär: ”läs den!” så får du själv säga vad du tycker.

Andra omslag:

Titel: I vansinnets öken

Författare: James Dashner

Översättare: Ylva Spångberg

Förlag: Semic

Sidor: 378

Serie: Maze runner #2

Köp den här: Adlibris, Bokus, Cdon

Handling:

Flykten från labyrinten var bara början... Efter att de lyckats ta sig ut från labyrinten trodde Thomas att han och de andra skulle få sina liv tillbaka. Men ingen av dem visste vilken sorts liv som väntade dem. Nu vet de. En bränd jord, förstörd av klimatförändringar och sjukdom. En värld av kaos. Flykten är långt ifrån över. De har två veckor på sig att korsa en förbränd öken. Och de fasansfulla syner de får se och farorna de möter är sådant som aldrig går att glömma. För den som överlever.

Ska Thomas och hans vänner någonsin bli fria? Finns gåtans lösning bland Thomas förlorade minnen?

Omdöme:

Jag försökte hela tiden lista ut vad som skulle hända. Försökte lista ut varför saker hände och vad det skulle leda. Men när jag trodde att jag hade listat ut allt visade det sig att jag hade haft fel, och det är så det ska vara tycker jag. Man ska bli vilseledd och sen när man tillslut får reda på svaren är det enda man tänker: ”Såklart, varför hade jag inte jag tänkt på det?”. Precis så var det. Det får en att känna som att man är med i vad som händer eftersom man själv inte vet hur allt kommer att sluta.

Jag blev så himla irriterad när boken var slut, och jag förstod att jag inte skulle kunna börja läsa på nästa bok med en gång som jag hade gjort när jag läst ut I dödens labyrint. Men på ett sätt känns det också skönt för det betyder att jag kan låta allt sjunka in innan jag kastar mig in i testerna igen. Det är hela tiden så mycket som händer, så jag tror faktiskt att det är bra att ta en paus mellan böckerna. Fast jag måste erkänna att det skulle vara väldigt svårt att inte börja på nästa om jag hade den i min bokhylla.

Nu i efterhand när jag tänker tillbaka på allt som hänt är jag inte lika säker på vilka som går att lita på. Vilka som är ”goda” och vilka som är ”ond”. Och jag kan inte säga vilka som är mina favorit karaktärer längre. I förra boken tror jag att mina favorit karaktärer var Teresa och Chuck, men nu är jag som sagt inte lika säker. Teresa verkar så konstig, fast allt är så konstigt så det kanske inte är så konstigt. Jag känner mig väldigt mycket som Thomas gjorde i slutet.

Andra omslag:

Andra delar i serien:

1. I dödens labyrint

Titel: I dödens labyrint

Författare: James Dashner

Översättare: Ylva Spångberg

Förlag: Semic

Sidor: 358

Serie: Maze runner #1

Köp den här: Adlibris, Bokus, Cdon

Handling:

När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting förutom sitt eget namn. Men han är inte ensam. När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett område som omges av höga murar. Allt de vet är att de är fångade innanför en enorm labyrint. Labyrinten myllar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas varje natt. Ingen vill bli kvarlämnad där efter mörkrets inbrott. Hur ska de någonsin kunna hitta en väg ut? Livet i labyrinten har följt samma mönster länge. Men när Teresa skickas dit förändras allt. Hon är den första tjejen någonsin som kommit- och det verkar som om hon och Thomas känner varandra sedan tidigare. Kan hon hjälpa Thomas att nå fram till sina förlorade minnen? Kanske finns en chans att återvända till världen utanför- vilken värld som nu väntar dem där ute...

Omdöme:

Jag måste verkligen sluta se filmen innan jag läser boken. Det förstör hela boken. När jag har sett filmen innan, sitter jag bara och jämför boken med filmen, och kan inte ta in vad som verkligen händer. Just det hände med den här boken. Jag hade sett filmen först och så fort jag började läsa jämförde jag den med filmen. Det gjorde det väldigt svårt att säga vad jag tyckte om boken, men jag tror att jag i alla fall tyckte att den var bättre än filmen. Thomas däremot ryckte jag inte bättre om. Många gången blev jag irriterad på hans beteende, och det var inte bara hans utan också Albys, lite Chuck och Gally såklart.

Andra omslag:

Andra delar i serien:

2. I vansinnets öken